SRM #04/2018

Marillion Saxon Bullet At The Gates Lee Aaron Iron Angel Stryper Riot V Octopus Black Stone Cherry Issa Lik Leather Gus G

 

Fem saker vi lärde oss i Sweden Rock Magazine #4 2018

 

Fish (ex-Marillion) kommer att sluta med musiken år 2020

- Efter "Weltschmerz" (det kommande Fish-albumet) har jag sagt allt jag ville säga. Skivindustrin har ställt till det för sig själv. När ett legendariskt gitarrmärke som Gibson kraschar är det ett tecken. Det är så mycket skit i den industrin. Det är vansinnigt svårt att hitta bra ny musik, man måste vada i flera meter skit först. Skivbolagen har blivit överflödiga. De lever bara på de gamla skivorna i katalogerna nu. De lever på det som varit. Den industri jag gav mig in i 1982 går inte att känna igen längre.

 

Saxon-trummisen Nigel Glockler hade bara varit med i bandet i några veckor innan det var dags att spela in liveskiva

- Jag gick med i bandet i slutet av 1981 och mitt första Saxon-album var liveplattan "The eagle has landed". Så fort jag kom med i bandet så sa de: "Vi ska spela in ett livealbum om tre veckor." Jag kunde bara säga "va??", ha ha! Från början ville vi göra en dubbellive så vi spelade in en massa konserter, men skivbolaget Carrere tyckte att det skulle vara ett enkelalbum. Det finns fortfarande en del överblivna låtar någonstans.

 

Bullet-sångaren Dag "Hell" Hofer anser sig vara mest heavy metal i bandet

- Rent levnadsmässigt är det ingen tvekan om att det är jag som är mest heavy metal. Hampus tror att han är heavy metal för att han har tröjor med gamla heavy metal-tryck. Men att få tillbaka på skatten och köpa cigg för 30 000 spänn, sådana coola grejer gör han aldrig. Nu behöver jag inte ha den oändliga utgiften utspridd varenda månad. Nu har jag cigg hela tiden. Det är jävligt idiotiskt, men det är väl det att vara heavy metal - att göra riktigt dåliga val hela tiden.

 

Enligt Ross the Boss kastade King Diamond en förbannelse över Manowar under en turné tillsammans med Mercyful Fate 1984

- Vi hade med oss helt ny scenutrustning och av någon anledning frågade de om de fick lira på våra grejer. Det fick de inte. Det var massvis av press där och vi kände av pressen att leverera det som förväntades av oss. Då kunde vi inte gärna låta förbandet lira på grejerna först. King blev sur över det och efter deras gig försvann de och dagen efter såg vi inte till dem. De dök inte upp till sin spelning heller, så vi tvingades kicka dem från turnén. Det var då King kastade en förbannelse över oss. Lyckligtvis har jag inte märkt av den så mycket.

 

Lee Aarons hit "Metal Queen" skrevs som en reaktion på att skivbolagsmännens sätt att marknadsföra henne

- Jag skrev den som en hyllning till starka kvinnor, för att framföra att kvinnor var jämlika med män. Men budskapet gick förlorat i 80-talsmarknadsföringen där jag tussades ihop med andra kvinnliga artister som marknadsfördes som rockslampor. Jag var aldrig bekväm i den rollen, men jag var för ung för att kunna motsätta mig maskineriet som arbetade omkring mig. Det var tufft, för när man har ett bolag som investerar en halv miljon dollar har de mer att säga till om än vad man själv har.