Line-up 2025

Slipknots självbetitlade (bolags-) debut väckte lika mycket sensation som kontrovers. Metallisk brutalitet som, mer eller mindre, organiserat kaos. Texter drypande av ångest och raseri. Det distinkt maskerade niomannabandet tog dessa element ännu längre på nästa album, "Iowa" (2001), döpt efter deras hemstat. Med denna succé var Slipknots plats i metalhistorien säkrad och de har alltsedan dess utgjort en vital del av scenen. Varken interna kontroverser eller ens tragedier har kunnat stoppa Corey Taylor & Co, som 2022 släppte sitt sjunde "riktiga" album "The end, so far" och 2025 gör sin av många efterlängtade SRF-debut.

Från kultband till kulturellt fenomen. En skyhög arbetsmoral, en osviklig förmåga att skriva slagkraftiga låtar och, inte minst, ett intresseväckande historiskt koncept har gjort Sabaton från Falun till ett av Sveriges största metalband genom alla tider. Albumdebuten med "Primo victoria" 2005, svenska megasuccén "Carolus rex" 2012, och internationella jätteframgången med senaste, tionde albumet "The war to end all wars" (2022) är bara några milstolpar i bandets karriär. Förmågan att kombinera medryckande melodier med informativa skildringar av krigshistorien gör Sabaton unika, och har resulterat i ett otal moderna låtklassiker. "Primo victoria", "Ghost division", "Cliffs of Gallipoli", "40:1", "Carolus rex", "Bismarck", "No bullets fly", "Christmas truce", Motörhead-covern "1916" ... stundtals känns det som att varje låt Joakim Brodén & Co levererar blir en fanfavorit. SRF 2025 blir sommarens enda Europaspelning för bandet, med en helt unik produktion.

Ja, Scorpions firar faktiskt 60-årsjubileum 2025. Fast 1965 var de bara ett gäng skolpojkar under gitarristen Rudolf Schenkers ledning. På allvar blev det egentligen först med albumdebuten 1972, då även sångaren Klaus Meine sällat sig till bandet. Internationell stjärnstatus kom med album som "Lovedrive" (1979), "Blackout" (1982) och "Love at first sting" (1984), karriärens största hit fick bandet 1991 med "Wind of change"... I korthet är och förblir Scorpions ett av hårdrockshistoriens största band och det ohotat mest legendariska från hemlandet. Att de sedan 2016 har svenske Motörhead-veteranen Mikkey Dee på trummor har både gett extra sting (!) åt klassikerna på scen och bidragit till att göra senaste albumet "Rock believer" (2022) till Scorpions mest taggade på länge.

KoRns självbetitlade debut från 1994 är en av 90-talets mest inflytelserika skivor, allmänt betraktad som startskottet för nu metal-genren. Kalifornien-bandet följde upp "Korn" med "Life is peachy" (1996), "Follow the leader" (1998) och "Issues" (1999): alla megasuccéer och milstolpar i nu metal-historien. KoRn förblir än idag en vital och högt skattad del av den samtida musikscenen. Deras senaste och fjortonde album "Requiem" (2022) blev ännu en framgång, prisad för sitt innovativa sound, och bandet lovar bestämt att den kommande uppföljaren inte blir sämre.

Har någonsin en trummis återkomst varit så efterlängtad? Att världens största prog metal-band Dream Theater återförenats med sin omåttligt populäre originaltrummis Mike Portnoy kommer garanterat att märkas på publikresponsen vid bandets återkomst till SRF. Nog för att där skulle ha jublats ändå, med tanke på materialet från deras otaliga historiska album som "Images and words" (1992), "Awake" (1994) och "Black clouds & silver linings" (2009). Inte att förglömma att Portnoy, sångaren James LaBrie, gitarristen John Petrucci, basisten John Myung och keyboardisten Jordan Rudess släpper Dream Theaters sextonde studioalbum "Parasomnia" i februari.

Danskfödde hårdrockssångaren King Diamond är känd som frontman i dels legendariska Mercyful Fate, dels det band som bär hans eget namn. Med de sistnämnda debuterade den sminkade skräckrockaren 1986, och "Fatal portait" blev genast en framgång. Ännu bättre gick det för de efterföljande "Abigail" (1987), "Them" (1988) och "Conspiracy" (1989): de kanske kusligaste konceptalbumen i metalhistorien, med Diamonds lika kusliga falsett som extra krydda. Fram till 2007 fortsatte King Diamond att med framgång leverera album i samma episka, old school-metalliska stil. Och 2025, är det sagt, ska äntligen "The institute", första delen i en ny albumsvit, se dagens ljus.

Nederländska Within Temptation utlöste, tillsammans med finska Nightwish, närmast egenhändigt 00-talets svallvåg av orkestral metal med skolad kvinnlig skönsång. De skivdebuterade 1997, slog igenom stort 2001 med hiten "Ice queen" från albumet "Mother Earth" - och därifrån har det, enkelt uttryckt, bara fortsatt. Åttonde studioalbumet "Break out" släpptes 2023 som ännu en hyllad triumf, med ett hårdare, mer tekniskt sound och ett antal nya favoritlåtar att lägga till klassiker som "Stand my ground", "What have you done" och ovannämnda "Ice queen". På scen, liksom på skiva, är Within Temptations stora dragplåster sångerskan Sharon den Adel, med sin betvingande operadivakarisma och evigt prickfria sopransång.

Punkens flaggskepp lyckades på bara två och ett halvt år (1975-78) revolutionera rocken för evigt. Albumet "Never mind the bollocks" (1977) och singlarna "Anarchy in the U.K.", "God save the queen", "Pretty vacant" och "Holidays in the sun" chockade dåtiden med sin attityd och primitiva aggression och deras inflytande på rockhistorien är omöjligt att överskatta. Nu får SRF-publiken för första gången någonsin uppleva dessa odödliga klassiker framförda av Sex Pistols originalmedlemmar Steve Jones (gitarr), Glen Matlock (bas) och Paul Cook (trummor). Inte att förglömma frontmannen Frank Carter (Frank Carter And The Rattlesnakes, Gallows), som med sin hängivna punkattityd och smått ofattbara energi på scen är som klippt och skuren för Sex Pistols musik.

Progressiv rock blandad med death metal och growl? Ett banbrytande koncept 1995, så Opeth fick inte ett omedelbart genombrott. Men gradvis ökade framgången med album som "Blackwater Park" (2001), "Ghost reveries" (2006) och "Watershed" (2008). Opeths uppgång slutade inte när huvudmannen Mikael Åkerfeldt övergick helt till rensång på "Heritage" (2010). Tvärtom fortsatte framgången. "In cauda venenum" (2019) blev det kanske mest hyllade Opeth-albumet hittills, och etablerade bandet som ett av Sveriges största inom så väl prog som metal. Nu är uppföljaren "The last will and testament" äntligen här, och det rentav growlas lite igen, till gamla fans glädje.

Brutal musik uppbyggd kring svindlande tekniska rytmer. Utifrån det konceptet ritade Meshuggah från Umeå om kartan för en hel hårdrocksgeneration. Album som "Destroy erase improve" (1995) och "Chaosphere" (1998) är genredefinierande klassiker, och bandet har fortsatt att imponera och fascinera med varje album, det senaste och nionde "Immutable" (2022). Och på scen utgör sångaren Jens Kidman, trummisen och levande legenden Tomas Haake och de andra en kompakt mur av tyngd och precision.

Tysklands, och Europas, mest legendariska thrashband. Men Mille Petrozza & Co lever inte bara på klassikerstatusen hos album som "Pleasure to kill" (1986) och "Extreme aggression" (1989). Tvärtom, Kreator har förblivit ständigt relevanta och deras senaste album "Gods of violence" (2017) och "Hate über alles" (2022) är även de allmänt erkända som juveler i bandets krona. Kreators recept för att förbli på topp under hela sin, hittills, femton album långa karriär är ett; starkt material, två; evigt fräscha infallsvinklar, och tre; "extreme aggression". Att alltid jobba stenhårt på scen skadar förstås inte heller.

D-A-D och den svenska publiken har en lång gemensam historia. Sverige var bland de första att upptäcka Danmarks kanske mest legendariska rockband, som skivdebuterade 1986 och inom några få år grundmurat sin ställning på den nordiska scenen med låtklassiker som "Sleeping my day away", "Bad craziness" och "Laugh 'n' a ½". Med sin unika blandning av hård rock'n'roll, country och punk har D-A-D vunnit en evigt lojal publik. Aktuella albumet "Speed of darkness", deras första på fem år, är hett efterlängtat och D-A-D:s liveshower är och förblir dragplåster utan dess like. Bara en sån sak som Stig Pedersens alla bisarra basar!

Heavy metal av mest ikoniska slag! De tyska legendarerna under ledning av "Rock'n'Rolf" Kasparek utgick från sina Judas Priest-influenser för att skapa sin alldeles egen variant av heavy metal. Debuten "Gates to purgatory" (1984) blev kult. Tredje albumet "Under Jolly Roger" (1987) lanserade det pirattema som gjorde Running Wild berömda på allvar. Och under 90-talet, då traditionell metal av många ansågs död, höll Running Wild fast vid sin grej på den ena plattan mer klassisk än den andra. Utöver deras efterlängtade återkomst till SRF har deras många fans ett artonde studioalbum att se fram emot 2025.

Supergruppernas supergrupp! På sång och bas: Glenn Hughes (Deep Purple, Black Sabbath, Phenomena, The Dead Daisies). På keyboards: Derek Sherinian (Alice Cooper, Dream Theater). På trummor: Jason Bonham (Led Zeppelin, UFO, Foreigner). På gitarr: kungen av modern blues, Joe Bonamassa. Deras fyra första album från 2010-2017 fick alla classic rock-fans att jubla - för att därpå förtvivla, när bandet gjorde uppehåll på obestämd tid. Föreställ er då samma fans glädje då Black Country Communion efter sju år återvände med "V" (2024) - som därtill visade sig vara precis lika bra som föregående skivor.

Deathpunk på "Ass cobra" (1996), steroidglam på "Apocalypse dudes" (1998), new wave, synth plus allt och lite till på "Rocknroll machine" (2018). Norska Turbonegro är nästan omöjliga att beskriva i få ord. Däremot är det lätt att fastslå att de under sin nio studioalbum långa karriär blivit ett av Nordens mest älskade rockband. Detta tack vare slagkraftiga låtar och en show lika extravagant som humoristiskt provocerande. Utöver tre konserter i Norge för ett par år sedan har Turbonegro inte spelat live sedan 2019, men nu är det äntligen dags för en återkomst till livescenen.

Ett av Nordens mest legendariska classic metal-band! Danska Pretty Maids skrev in sig i metalhistorien redan med sina första album "Red hot and heavy" (1984) och "Future world" (1987). I modern tid har de upplevt något av en andra guldålder från och med "Pandemonium" (2010) till senaste och sextonde albumet "Undress your madness" (2019). Efter det sistnämnda följde en timeout, då centralfigurerna Ronnie Atkins (sång) och Ken Hammer (gitarr) ägnade sig åt annat. Men nu är Pretty Maids tillbaka på livescenen.

Ukrainska Jinjer är ett av senare års mest omtalade metalband, och deras popularitet bara fortsätter att öka i rasande fart. Deras sound är en unik blandning av progressiv death metal, soul, jazz ... i princip alla existerande musikstilar. Därtill är Tatiana Shmayluk i världsklass både vad gäller skönsång och growl - lyssna bara på moderna jätteklassikern "Pisces" från andra albumet "King of everything" (2016). Jinjers femte album sedan 2014 kommer i februari 2025, men det är kanske framför allt deras liveshower som gjort dem så ryktbara.

Skillet från Memphis är giganter på den amerikanska rockscenen. Till soundet kan de närmast beskrivas som en förening av postgrunge och alternative metal med kristet budskap. Deras elva album, varav det första släpptes 1996, har tillsammans sålts i över 17 miljoner exemplar. Det bäst säljande av dem torde vara det sjunde, "Awake" (2009), innehållande hitsen "Monster" och "Hero". Skillet har emellertid haft fortsatt stor framgång även med efterföljande album, senast hyllade "Dominion" (2022). De har legat högt upp på SRF-publikens önskelista sedan förra besöket 2014 och nu är det äntligen dags igen!

Rocken är död, sa du! Fel! Är du ute efter traditionell, hård rock med vissa "alternative"-vibbar, oklanderligt välspelad och med idel, håll i hatten, singlar? Då behöver du bara vända dig till ett av vår tids hetaste band, mexikanska The Warning, bestående av systrarna Daniela (gitarr, sång), Alejandra (bas) och Paulina (trummor) Villareal Vélez (alla tre spelar även piano). Sedan 2017 har trion släppt fyra album och ett otal uppmärksammade singlar: "Choke", "More", "S!CK" och "Automatic sun" för att bara nämna några. Plus att de välförtjänt blivit en enorm liveattraktion på flera kontinenter, inklusive Europa.

När Orbit Culture från Eksjö SRF-debuterade 2022 lämnade uppslutningen inga tvivel: här hade vi ett stjärnskott inom melodisk death metal. Och bandets ryktbarhet har bara ökat sedan dess. Under frontmannen Niklas Karlssons ambitiösa ledning har Orbit Culture utgett fyra EP:s och lika många album sedan 2013, och fått vad som gör skäl för namnet hits med låtar som "Sun of all", "Saw" och "The shadowing". Turnéer med Machine Head och Slipknot under 2024 har också bekräftat vad vi redan konstaterat: Orbit Culture är ett band på stadig uppgång.

Många lär ha tagit Apocalyptica för en lustig engångspryl när de 1996 släppte "Plays Metallica by four cellos", vars musik är exakt vad titeln anger. Men nej, så var det inte. Albumet blev en succé, Apocalyptica visade sig kapabla att skriva eget starkt material och växte till ett av Finlands största hårdrocksband, som hittills sålt över fyra miljoner skivor. Deras symfoniska metal på cello, utan gitarr eller bas, har producerat hits som "I'm not Jesus", "End of me" och "I don't care". Efter all denna framgång med eget material släppte Apocalyptica 2024 sitt tionde album som en ny hyllning till sitt förflutna, "Plays Metallica, vol 2".

Dorothee "Doro" Pesch är och förblir "the heavy metal queen". Från att hon 1984 släppte det första av fyra album med legendariska Warlock, för att 1989 utge det första av hittills 19 (!) soloalbum, har hon levererat klassisk heavy metal av refrängstarkaste slag. Vilket har gett henne formlig ikonstatus inom scenen och blivit en inspirationskälla för otaliga andra kvinnliga (och andra) rockers. När Doro säger sig leva enbart för musiken och publiken, menar hon det bokstavligt, vilket alla som någonsin bevistat någon av hennes konserter kan intyga. Kärleksfest är bara förnamnet!

Garagerock, hårdrock och punk i färgglad kostym. Där har ni Royal Republic från Malmö. Förstlingsverket "We are the royal" släpptes 2010 och blev en omedelbar framgång med hitsen "All because of you", "Tommy-gun" och "Full steam spacemachine". Ytterligare fyra plattor senare tog Royal Republic en paus under pandemin. Det vill säga, de höll intresset uppe med ett antal singelsläpp fram till det efterlängtade comebackalbumet "Lovecop" 2024. På scen handlar Royal Republic om rock'n'roll-ös, glimten i ögat - och smittsamma låtar.

Som alla thrash metal-fans vet, var det med Exodus som allt egentligen började. Efter att under flera år ha regerat Bay Areas klubbscen, släppte de 1985 debuten "Bonded by blood", hyllad som ett av de bästa thrashsläppen någonsin. Efterföljande skivor, och en outtröttlig energi som liveakt, har hållit bandets hjältestatus intakt - thrashälskare är rörande överens om att genrens Big Four egentligen är Big Five och innefattar Exodus. Att gitarristen Gary Holt även spelar i Slayer har heller inte skadat Exodus rykte. Efter en lång väntan äger nu både släppet av tolfte studioalbumet och återkomsten till SRF rum 2025.

Under "Guitar Hero"-spelens storhetstid var den mest omtalade låten "Through the fire and flames" av Dragonforce. Nämnda singel från albumet "Inhuman rampage" (2005) är en av de mest klassiska power metal-låtarna någonsin, och ett kardinalexempel på dessa britters stil: vindsnabba låtar, vindsnabba gitarrsolon. "Extreme power metal", som de själva kallar det, och även döpte sitt briljanta åttonde album till. Sammanlagt har Dragonforce utgett nio studioalbum sedan 2003, senast den progdoftande "Warp speed warriors" (2024), och på scen är givetvis gitarristerna Herman Li och Sam Totman de givna centralfigurerna.

Japp - de är tillbaka! Ett av Sveriges främsta hårda garagerockband någonsin fick en flygande start med hitsingeln "Losing the game" och debutalbumet "In distortion we trust" 2005. Efter tre ytterligare album och ett antal turnéer i Sverige och utomlands gick dock Crucified Barbara till mångas sorg skilda vägar 2016. Frontfiguren Mia Coldheart blev soloartist (och senare basist i The Gems!), medan övriga bildade The Heard. Nu är Crucified Barbara tillbaka för att fira 20-årsjubileet av releasen av den första skivan. För första gången på tio år står de tillsammans på scenen igen på Sweden Rock Festival för ett firande som bjuder på det bästa från bandets fyra album.

Nej, dessa kultförklarade lustigkurrar från Kalifornien spelar inte death metal: namnet uppstod (enligt en version) av att någon kallade polska Vader "the Eagles (som i bandet) of death metal". Eagles Of Death Metal spelar en mycket svängig, (ganska) hård garagerock med ofta lite fräcka texter. Fyra album har det blivit sedan 2004, fyllda av kultlåtar som "Miss Alissa", "Wannabe in L.A.", "I want you so hard (boy's bad news)", "Save a prayer" och "Don't speak (I came to make a bang!)". Därtill är frontfiguren Jesse Hughes berömd för sin enastående kommunikation med livepubliken.

Deathgrind-hjältarna Cattle Decapitation från San Diego har alltsedan 2002 års debutalbum "To serve man" väckt uppståndelse med sina grafiska skivomslag och sin djurrättsaktivism. Vilket inte skadat deras karriär det minsta. Tvärtom har album som "Monolith of inhumanity" (2012) och "The anthropocene extinction" (2014) blivit moderna extremmetalklassiker, och åttonde och senaste albumet "Terrasite" (2023) deras mest hyllade hittills. Kort sagt är det ett av de just nu hetaste gängen inom brutal musik som står inför sin SRF-debut.

Samantha Fish från Kansas City är en av de hetaste bluesartisterna just nu. Hennes sound innefattar rika influenser från rock, country, bluegrass med mera. Skivdebuten ägde rum 2009, i form av livealbumet "Live bait". Sedan dess har hon, bland annat, utgett sju studioalbum i eget namn och senast, 2023, "Death by blues": ett hyllat samarbete med Jesse Dayton och hennes femte album i rad att toppa bluestopplistan i USA. Under 2024 har hon även turnerat med Slash och Rolling Stones.

Nothing More från Texas har gjort sig ett namn i hemlandet med sin hårda, tankfulla, proginfluerade alternativrock. Deras första större framgång kom med 2014 års självbetitlade album (bandets fjärde) och singeln "This is the time (ballast)". Med uppföljaren "The stories we tell ourselves" (2017) var genombrottet ett faktum. Sedan dess har det blivit ytterligare två album och åtskilliga hits, däribland 2024 års "If it doesn't hurt" och "House on sand". Även Nothing Mores liveshower är berömda, både för sin vildhet och för sina häftiga effekter.

Bandet som lurade döden och reste sig på nytt! The Ghost Inside, de kaliforniska mästarna på melodisk metalcore, utgav fyra album 2008-2014 varav det sista, "Dear youth", höjde deras profil även utomlands. 2015 var de dock inblandade i en fruktansvärd bussolycka som sånär kostat dem alla livet. Men The Ghost Inside både överlevde och kämpade sig upp igen. Comebackalbumet "The Ghost Inside" (2020) blev deras mest internationellt framgångsrika hittills, och med 2024 års uppföljare "Searching for solace" har bandet inlett sin erövring även av den europeiska konsertpubliken.

Ett av de mest klassiska namnen inom Sunset Strip-sleaze, och möjligtvis de mest konsekventa. L.A. Guns har inte bara släppt hela 14 studioalbum. Det är också så att det senaste, "Black diamonds" (2023), till både stil och klass avgjort kan mäta sig med tidiga klassiker som "L.A. Guns" (1988) och storsäljaren "Cocked & loaded" (1989). Nu som då är L.A. Guns centrerade kring gitarristen Tracii Guns och sångaren Phil Lewis, vilka båda har såväl talangen som scenenergin i behåll. Så fans av äkta, skitig, gatusmart 80-talshårdrock ska inte missa dessa veteraner, med hits som "Never enough", "Sex action" och "The ballad of Jayne".

Sveriges svar på Tool? Nå, det kanske inte är hela sanningen, men visst spelar även Soen mörk, progressiv metal som inte riktigt liknar något annat. Bandet har hittills utgett sex studioalbum, från "Cognitive" (2012) till "Memorial" (2023), och blivit alltmer av kännarfavoriter bland vänner av ödesmättad, genomarbetad musik. Gudabenådade musiker är de också - trumlegendaren Martin Lopez (Opeth, Amon Amarth) torde vara det mest berömda exemplet.

Myrkur är ett soloprojekt av danska sångerskan och multiinstrumentalisten Amalie Bruun. Alltsedan den självbetitlade ep-debuten 2014 har Myrkur gått från klarhet till klarhet: alla de fyra fullängdsalbumen har fått lysande recensioner och fanskaran har ökat dramatiskt för vart och ett. Musikaliskt har Myrkur gått från relativt stilren black metal på "M" (2015) och den mer gotiska "Mareridt" (2017) till vad vi kan kalla metallisk nordisk folkmusik på "Folkesange" (2020) och "Spine" (2023).

I augusti 2024 lämnade gitarristen Galder Dimmu Borgir för att fokusera på sitt eget Old Man's Child. Något av en välsignelse i förklädnad, då black metal-fans anser sig ha sett alldeles för lite av sistnämnda projekt. Old Man's Child utgav sju album mellan 1996 och 2009, och blev bara populärare - (hittills) sista plattan "Slaves to the world" är en favorit hos många fans av episk black metal. Det är alltså ingen liten grej att Galder nu äntligen skriver ny musik och till och med spelar live med Old Man's Child - det sistnämnda var en sällsynthet "back in the day". En av de kultigaste SRF-premiärerna 2025, helt klart.

Göteborgska Aliens debutalbum "Alien" (1988) kan vara den mest älskade svenska AOR-plattan någonsin: en dundersuccé på hemmaplan, innehållande hitsinglarna "Only one woman" och "Tears don't put out the fire". Succén upprepades dock inte, främst på grund av de många sångarbytena. Till mångas glädje återkom klassiske sångaren Jim Jidhed på albumet "Dark eyes" 2005. Ännu gladare blev de då Alien återförenades permanent, med Jidhed, för albumen "Eternity" (2014) och "Into the future" (2020). Om den senare var mer experimentell så sägs kommande åttonde albumet åter vara AOR för hela slanten.

Ett av de mest sägenomspunna banden inom amerikansk 80-tals-heavy metal! Crimson Glory, tillsammans med Queensrÿche och Fates Warning, excellerade med en banbrytande kombination av melodistarka riff, progressiva inslag och hisnande höga toner från sångaren - i Crimson Glorys fall Midnight (RIP). Av bandets fyra plattor är framför allt de två första, "Crimson Glory" (1986) och "Transcendence" (1988), jätteklassiker. Crimson Glorys comeback har varit länge emotsedd, och flera gånger NÄSTAN blivit av, och nu är det äntligen dags! Nye supersångaren Travis Wills är på plats, ny platta kommer 2025 - och det är äntligen dags för deras Sweden Rock-debut!

En käftsmäll direkt från den norska punkscenen! The Good The Bad and The Zugly har hållit på sedan 2010, frontas av Kvelertak-vokalisten Ivar Nikolaisen och jämförts med landsmän som Turbonegro och Gluecifer. Fem studioalbum har det hittills blivit, senast 2022 års "Research and destroy". Men i sann punkanda är deras udda singelspår om möjligt ännu mera kult. Bandets första samlingsplatta med sådana, "The worst four years" (2017), är redan klassisk och nu är tiden inne för uppföljaren, "Decade of regression". Mer chosefritt och ösigt blir det knappast - rock'n'roll in i kaklet!

Remedy från Stockholm har på kort tid blivit ett stjärnskott på Sveriges melodiska hårdrocksscen. Debutalbumet "Something that your eyes won't see" (2022) blev en försäljningssuccé i Sverige och även i Japan. Efter omfattande livespelande blev uppföljaren "Pleasure beats the pain" (2024) en ännu större framgång (#2 i Sverige). Till soundet handlar Remedy om snitsig AOR med klassisk svensk touch och utsökt sång av Robert van der Zwan. Och tror någon att denna sorts grupp inte kan ha en livad liveshow ... tja, i detta fall tror ni fel.

Nämnde vi att svensk thrash metal mår förträffligt? Sarcator från Trollhättan hör till paradexemplen. Denna kvartett hör till underkategorin "blackened thrash": brutalitet, smuts och hisnande taktvändningar för hela slanten. De två första albumen "Sarcator" (2020) och "Alkahest" (2022), i kombination med en stilenligt kompromisslös liveshow, har gjort Sarcator till en sensation inom den headbangande underjorden. I januari 2025 kommer det efterlängtade tredje albumet "Swarming angels & flies": kanske bandets mest frenetiska hittills.

Det är smått ofattbart hur många grymma nya thrashband som dyker upp i Sverige just nu. Bloodstain från Stockholm är ett paradexempel. Trots att bandet bara funnits sedan 2023 och släppte sin första ep, "I am death", i mars 2024 har de redan hyllats som en sensation. Förklaringen är enkel. "I am death" är en sex låtars praktsmocka, hörbart inspirerad av såväl den klassiska Bay Area-scenen som Kreator - ja, gitarrarbetet har rentav jämförts med självaste Judas Priest.